Idag var det föreläsning om kvinnor och ADHD på schemat. Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt i samarbete med ATTENTION stod för den.

Mycket intressant, mycket information.

Det pratades om olika sorters våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar.

En kort film visades om "Bella" och att hennes pojkvän utsätter henne för ett sexuellt övergrepp samt psykiskt våld. (Slängde kommentarer, såg till att hon missade sin tandläkartid med flit, trots att det var viktigt för henne). Kommer tyvärr inte ihåg vilken diagnos hon hade.

Man vill inte tänka tanken att våld i hem finns,
men tyvärr så gör det det. Och tyvärr pratas det alldeles för lite om det. Funktionsnedsättningar eller inte. men det pratas ännu mindre om våldet mot funtionsnedsatta.

Mycket om flickor med ADHD togs upp, då de inte syns på samma sätt som pojkar.

Tidiga symtom, vad man kan tänka på runt ett barn som uppvisar tecken, allt positivt som finns runt detta togs upp. Vägar att arbeta med ADHD och till viss del annat.

Men framför allt, så var det Miriam Jaakola hade att säga om sin familj och sitt liv riktigt intressant. Hon själv har ADHD och En bipolär diagnos, hennes son ADHD och Touretts syndrom, hennes dotter UNS samt ADHD. Hon tror också att hennes man har något åt Aspbergers Syndrom hållet.

Det är synd att man var så trött idag att koncentrationen var långt ifrån bra.
Det var en lång dag. Men en bra dag.

Nu ska jag kasta in handduken.
Beck -Pojken I Glaskulan är påslagen, jag nerbäddad. Godnatt, vi hörs i morgon :)

Louise xx

Våran hjärna fungerar som ett stort nätverk.
Ett nätverk som skickar signaler runt i hela kroppen så att vi fungerar.

Vårat minne styrs av olika delar av hjärnan.
Minnet har sina mysteriska vägar.

Det finns 1 dag i mitt liv, 1 enda dag hittills, som jag minns Vad jag gjorde. Vad jag tänkte. Vad jag skulle äta till middag. Vad jag tyckte. Hur jag mådde. Ja, jag minns allt från. denna dag.

Det var den 9 September 2010.
Dagen jag fick beskedet att min biologiska far hade dött. Och mitt liv förändrades.

Det ironiska med den dagen var och är fortfarande låten Amy Macdonald - This is the Life.
Den spelades på Rix FM i mammas bil på väg till Siv (Min farmor) . Jag glömmer aldrig känslan när den spelades.

Runt 18.10 ikväll är det nu 2 år sedan jag påbörjade att låga Strips och Korv, och aldrig åt det.

2 år senare och jag är påväg någonstans med mitt liv. Mitt liv gick vidare. Och jag förbereder för att flytta till England. Men du ska veta, inte en dag går utan dig i mina tankar. Du hade varit stolt över mig. Över mina val. Du hade gillat Adam.

Jag vet att du har det bra var än du befinner dig.
Ditt minne lever kvar och andas i våra hjärtan.
Du kommer alltid att finnas med mig. Och det kommer alltid finnas en saknad.

Jag hoppas du Vilar I Frid <3

p.s Hälsa J när du ser honom, att jag har mycket att säga honom. d.s

Frozen and broken 
Don't know where you're going 
Losing your identity 
You're so caught up in hiding 
But everybody sees

You're never gonna feel 
You're never gonna heal 
You're never gonna know what's fake or real 
'Til you know who you are 
You're lying to your face 
And running in a race 
You're never gonna win 'til you find your place 
And you know who you are 

You're crawling and falling 
But no one hears you calling 
When you're in a world of glass
 
'Til your bubble bursts 
And the true you's first 
You're always coming last 

You take yourself apart 
To medicate your pain 
Why is it so hard 
To believe in you again

Ja.. när vet man?

Jag vet att nästa sommar släpper jag taget om väldigt mycket. Ett helt land mer eller mindre, med vissa undantag.

Jag andas idag.
Jag lever idag.
Men sen då?

Skolan går bra.
Jag har mina vänner.
Men han fattas i min vardag.

Saknad.
Ilska.
Lättnad.

Varje dag innebär nya steg.
Vissa framåt, många bakåt.
Huvudsaken är att man kommer lite längre för varje dag..

Drömmar.
Hopp.
Att aldrig ge upp.

Jag älskade dig igår,
Jag älskar dig idag,
men inte lika mycket som,
Jag kommer att älska dig i morgon

En ny dag,
Nya andetag,
Nytt hopp.

xx Louise

September är här igen..
Andas.. Lev..

Vartannat år så händer det något i september.
Och i år, är det där vartannade året här.

Ta dagen som kommer,
Andas.
Gläds över det jag har,
Lev.
Och hoppas.

Varje kväll andas jag ut..

Jag håller tummarna att September i år kommer att gå smärtfritt. Det skulle vara en bra omväxling i alla fall..

Andas.
Lev.

Kärlek till er <3

"Do you even understand that I have to let go of your hand?"