Främmande ansikten,
möter mitt hjärta på gatorna.
Tåget som vi kunde tagit,
har åkt till en annan stad.
Idag är det 600 år sedan,
jag stod vid min egen grav.
Och jag saknar dig,
jag saknar dig ..

Vet ni nu var ni har mig?
Ni har inte en chans..
Spring för livet,
Jag är ur balans..

En dag som började med en tur på Alnön,
sen kaffe på S..
fortsatte vidare till Matfors för att tända ljus hos Pappa,
och sen en frukost på McDonalds..
Sen sömn..
Efter 24h vaken så däckar man rätt fint 08.30

Stiftelsen - Vildhjärta..
Det är våran låt.
Varenda rad, vartenda ord.. är oss..

Memories forever treasured within my heart <3

Mina vänner betyder allt.

När det går dåligt för dom, så lägger man saker åt sidan och lyssnar och finns.
När det går bra för dom, så lyser man tillsammans. Och så vidare.

Jag vet exakt vilka som är mina vänner.
Vart dom finns och när.

Vi kanske inte alltid ses,
vi kanske inte alltid pratar.
Men vi finns där, ibland till och med det tysta.

Jag kommer alltid finnas där,
oavsett vart i världen jag bor.
För ni är dom som gjort mig till den jag är idag,
både på gott och ont.

Och det älskar jag er verkligen för <3

Vad jag älskar dig,
när du ser på mig.
Ett plus ett är två,
och vi är ett tillsammans.

Läkartid på tisdag..
Det känns dock förjävla långt tid, frågan är om man orkar dit eller om man får kasta in handduken och åka upp tidigare?

Absolut inga tabletter hjälper & Det har spridit sig till ryggen och längre ner i benet.

Allt jag vill just nu, är att få en enda smärtfri dag/natt.. i alla fall natt så jag får sova. Bara en enda, så energin och orken kommer tillbaka.

Jag önskar verkligen att jag hade den bästas famn att krypa upp i. Den enda famnen som kan få mig att glömma för en stund.. Hjärtat längtar efter dig..

Hur som haver, nu ska jag inta ryggläge och fortsätta med mitt Supernatural maraton.

Sov gott. Dröm sött.

Louise xx

Att känna sig som "89 år" gammal pga höften är inget roligt tillstånd.

Att ha en konstant smärta dom inte är så bra på att göra något åt, är ännu mindre lyckat.

Jag är 25 år, reser snart till England, och kan i nuläget knappt åka bil eller buss för att jag knappt kan gå efteråt.

Det är oerhört jobbigt att få höra "Du får inte träna", "Du får inte bära eller lyfta tungt", "Du får inte vara vilandes för mycket" etc. Speciellt när man inte får ett "Det här kan vi/du göra för att det ska bli bra igen"..

Det tar på en.

En konstant trötthet för att man har konstant ont.
Ett svajjande humör av samma orsak.
Ett psyke på väg att explodera för att man inte kan göra saker man vet att man borde klara av..
Listan fortsätter..

Jag är oerhört tacksam att jag har mina vänner och min familj.
Och självklart A <3
Som finns, stöttar och ställer upp oavsett.
Jag älskar er.

Men det är bara att bita ihop och fortsätta kämpa..

Ibland får man ta en paus i livet och leva i en bubbla. Ibland behövs det mer än någonting annat.

Tips på hur man tar sig ur en depression.
Man ringer en vän och tar en paus..
Det funkar...

Det har varit allt från skratt till allvar.
Men mest bara varit.

Helt underbart.
Livet känns lite lättare, lite enklare, lite mer rätt.

Tack hjärtat <3

Valen vi gör i livet, definierar vilka vi är..

Hela vårat liv, från början till slut handlar om att göra val. Vi gör dom hela tiden..

Medvetna val.
Omedvetna val.

När vi är liten så handlar det om för oss just nu, världsliga ting. Såsom vilken docka man ska leka med, vilken kompis man ska vara med.
Tid och rum existerade inte, det var här och nu.

Ju äldre man blir desto mer blir det.

Tonåren, vilket smink man ska använda. Vilken fest man ska gå på. Vilken kille man ska vara tillsammans med. Valet att vara ute längre än man får, för det är roligt.
Tid och rum började existera, men inte helt.

Som vuxen känns det som de där enkla valen.

Nu handlar det mer om valen att betala räkningar, köpa mat, se till att det som behövs finns.
Valet att prioritera är mer ett måste nu än ett val.
Tid och rum existerar, det betyder allt.

Vilken väg i livet ska jag ta?
Ska jag stanna? Ska jag gå?
Vilka ska jag släppa taget om?
Vilka får stanna kvar?
Etc.

Vad vill jag, och när vill jag det?

Ett av mina val nu är att släpp det som gör mig ledsen och ta in det som gör mig lycklig. För att jag förtjänar det. Simple as.

Ett annat var att bryta ner dig för att få dig att prata innan det gick för långt. Och prata gjorde du. Du är min vän, allra bästa vän. Så dig lämnar jag aldrig.

Mina val definerar mig.
Vem är du?