Det har nu gått ett tag.
I början trodde jag att det bara var tillfälligt.
Att någonting under dagen var orsaken.
Att det kanske var längtan hem.y
Men nu är jag inte så säker längre.

Det kommer mer eller mindre varje kväll/natt. Ibland under dagen med. Ingen utlösande faktor jag kan sätta fingret på. Det varar längre och längre. Sömnen försvinner. Ibland vaknar jag även upp med den.

Min sömn är rubbad.
Jag sover knappt.
När jag sover så vaknar jag snart igen.

Jag minns senaste omgången så väl.
Den varade i flera år.
Jag var så lättad när den var över.

Jag orkar inte en till omgång.
Ny läkare. Min bakgrund som måste upp på nytt. Att ännu en gång försöka hitta nålen i höstacken. Riva upp allt igen, bara för att på nytt försöka arbeta bort det.

Mitt liv fungerade när jag åt medicinen mot detta. Den jag kunde ta när det sakta kom smygande. Med klor och tänder i högsta hugg. Då kunde jag mota bort den samtidigt som den tog ner mig och lät mig sova en stund.

Min fiende nummer ett är tillbaka.
Hej Ångest, varför gör du det här mot mig
Hur länge planerar du på att stanna den här gången?

xoxo Louise

Lite utav veckan som varit.

- För lite sömn.
- -1,5 kg.
- Lite fusk med rutiner.
- Har följt tränings planen till fullo.
- Har varit ensam hemma när spindel ägg måste ha kläckts. De var ÖVERALLT i hallen, skorna, jackorna, väggarna, badrummet etc etc. Panik!
- Jag blev helt klar hos tandläkaren. Nästa tid i November.
- Mina tider blir bättre när jag är ute och går/joggar.

Hela veckan har jag varit trött.
Sömnbrist gör tydligen så mot en.
Höfterna har börjat göra väldigt ont igen. Benen likaså. Så jag har kontaktat läkaren igen angående smärtstillande på nytt. Måste även skaffa intyg så jag får ta med dom. Exakt 2 veckor kvar.

Idag kom armbandet till telefonen. Wohoo, slipper ha den i min bh nu när jag är ute och rör på mig ;)

Rizzo har varit ute i trädgården två dagar i rad och utforskat och låtsats att han varit ett lejon. In the jungle, the mighty jungle..

Peace.
xoxo Louise

Jahapp. I måndags började det på allvar.
Inga mer spel. Inga fler lögner för mig själv.

Jag började officiellt med C25K.
Att gå från nästan ingen aktivitet alls till att kunna jogga 5 km på 16 veckor. Fast helt ärligt, tar det 20 gör det inget ;)

(Jag har varit inaktiv i lite mer än två år pga två diskbråck som vägrat läka och ge med sig snabbare, nu tack vare sjukgymnastik och hjälp jag inte fick hemma, äter jag nästan inga smärtstillande och jag har nästan ingen värk alls i lägen jag annars dött av smärta i. Värken finns kvar ja, men den går att leva med. Träningen hjälper!)

Mina utmaningar som jag satt åt mig själv V 19 & 20 är följande;

- Byta ut all coca-cola mot vatten.
- Äta mindre portioner.
- Äta mer frukt & grönt.
- Följa träningsplanen på Endomondo.
- Följa Samsung Health's coach plan.

Jag äter nu; Frukost, Lunch, Middag. Frukt därimellan (Jag äter ca var 3je timme.)

Idag klev vi in i vecka 20.
Och efter att ha följt utmaningarna och hållit mig till planen så blev resultatet följande;

- 4 kg.
- Mer energi.
- Bättre humör.
- Mindre värk!

Jag snacksade i lördags till Eurovision;
- 25 gr bland nötter
- 15 gr pistach nötter
- 25 gr Marabou Oreo choklad
- 1/2 burk cola.
- 25 gr chips.
Och jag var väldigt nöjd efter.
Det blev nästan för mycket haha.

Tro mig, det är och kommer INTE vara en dans på rosor. Det kommer vara svårt. Jag kommer vilja ge upp. Det ÄR tillåtet att känna. Tack vare speciellt min underbara Linn & Adam så kommer jag klara av detta.
All stöttning och positiva tankar får mig att fortsätta kämpa!

(Ni som vill se mig falla, ta en kölapp och förvänta er en tid om låt oss säga ALDRIG. Det nöjet kommer ni aldrig att få!)

Lite glimtar från veckan kommer i bildformat.

xoxo Louise

Cry a river,
build a bridge.
Get over it.

Har äntligen tagit mig tid och ork att leka med nya kameran på Samsung Galaxy S5.
Här är några resultat..

xoxo Lou

The struggles I'm facing,
the chances I'm taking.
Sometimes might knock me down,
but I'm not breaking.
I may not know it,
but these are the moments that,
I'm gonna remember most, yeah.
Just gotta keep going,
And I, I gotta be strong,
just keep pushing on.

There's always gonna be another mountain,
I'm always gonna wanna make it move.
Always gonna be an uphill battle,
Sometimes I'm gonna have to lose.
Ain't about how fast I get there,
ain't about what's waiting on the other side.
It's the climb..

xoxo Lou

Everyone thinks that i have it all,
but it's so empty living behind these castle walls.
If i should tumble, if i should fall,
Would anyone hear me screaming behind these Castle walls?

Det här med att försöka äta "nyttigt" är inte så lätt som man tror. Inte i början i alla fall.

Eller ja, inte för mig i alla fall då jag 90% av mitt vuxna liv ätit skräp så att säga.

Att kliva av ett sockerberoende var så fruktansvärt jobbigt. Ständig huvudvärk, humörsvängningar, sömnproblem etc i ca 2-3 veckors tid. Efteråt var det dock väldigt värt det, och ingenting jag ville göra om.

Nu är jag där. I exakt samma situation. Igen.

Coca-Cola = Big no no
Choklad = Big no no
Socker i kaffe/te = 2/3 mindre än förut. O.s.v

Minst 30 min promenader dagligen.
2/4 Tallrik grönt, 1/4 Kött, fisk, fågel, 0.5/4 Ris, pasta, potatis etc.

Nu har jag bestämt mig till 100% att;
- Få ordning på ryggen. (Vill verkligen inte opereras)
- Gå ner överflödiga x-tra kilon.
- Få bättre hälsa.
- Må bra både kroppsligt & själsligt.

Och ja, jag nämnde ryggen;
- Mindre vikt = mindre belastning.
- Sjukgymnastik.
- Värme.
- Smärtstillande.
- Eventuellt att simma 1-2 ggr/veckan.

Så ser min näst sista utväg ut innan operation (som är min sista).

Min doktor ansåg att läkarna på VC som gjorde första bedömningarna är idioter, för att dom inte lyssnade & tog mig på allvar på en gång. Nu har det gått 2 år & jag kan inte göra mycket mer än då. För värken. Stelheten. Låsningarna. Jag får inte lyfta en 2 liters mjölk för tillfället.

Den kroniska värken som pågått i 2 år har även sänkt hela min smärtgräns överhuvudtaget. Så jag har inte bara ont av diskbråcken utan massor av annat med. Som nu, jag kan inte sova för att varenda millimeter från båda höfterna till tårna gör ont hur jag än ligger. Revbenen likaså.

Han har dock gett mig en tid för jag vet inte hur många olika blodprover. Vitaminer, Lever, Njure, inflammationer, virus etc ska bland annat kallas då oro finns. Benskörhet vill han kunna utesluta innan han säger till 100% att det är delen av hjärnan som kontrollerar smärta som har blivit påverkad, och att det är därför skelettet gör så ont vid minsta lilla tryck.

Jag erkänner.
Jag börjar bli gammal.
That's it.

Nu har jag "klagat" färdigt för i natt.
Nu åker musiken upp på högre volym medan jag ska hitta en så bekväm ställning som möjligt för att försöka sova.

Sov gott världen.
Peace.
Lou