..if you really don't mean them when you say them?

Efter allting som har hänt, så förtjänar jag det här.

Mitt leende och min lycka,
kommer att krossa er, det vet jag.

Den här berg & dal banan är inte slut än.
Det är 51 dagar tills det slutet kommer..
Men efter det så startar ett nytt LYCKLIGT kapitel i mitt liv.

Och hur mycket jag än kan tro att jag inte förtjänar det här, så förtjänar jag det mer än någonsin.

Han är den som får mig att le,
Han är den som får mig att känna.
Han får mig att leva,
Och jag älskar honom mer & mer för varje andetag som jag tar.

Jag förtjänar,
att känna,
äkta glädje,
äkta kärlek,
äkta trygghet.

Jag förtjänar honom,
han förtjänar mig.
Vi förtjänar varandra!

It's just a drop in the ocean,
a change in the weather <3

Jag kan ju börja med att säga att det här med kortison spruta rakt in i den ondaste punkten i min höft, står inte högt på listan över favorit saker att göra.. Någonsin..

Att ta den för mig, kändes som att få lokalbedövning hos tandläkaren. Fast i höften då. Så att ta den, för mig, kändes knappt. Var mest obehagligt.

Däremot nu.. satan vad ont jag har i höften.
Det skulle bli värre, och skulle vara så i 1-2 dagar.
Jag hoppas verkligen att det kommer att bli bra av det här, för ont gör det.

Tur att det går över ;)

Fick även en remiss till magnetröntgen.
Läkaren tror nämligen att roten till problemet är ryggen. Diskbråck/nerv i kläm.. whatever..
Och att Jag pga det har överansträngt höften & fått en ordentligt inflammation som diklofenaken inte bet på. Så förhoppningsvis fixar kortisonet detta. nu.

Go go tid till röntgen!
Efter nästan 7 månader så känns det som Jag vunnit. Men, man ska inte ropa hej innan antar Jag.

Sov gott sötnosar <3

Louise xx

Intoxicated eyes,
no longer live that life.
You should have learned by now,
I'll burn this whole world down.
I need some peace of mind,
no fear of what's behind.
You think you've won this fight,
you've only lost your mind.

Hold me down. (I will live again)
Pull me out. (I will break it in)
Hold me down. (better in the end)
Hold me down.

Åhh idag kom första snön för denna säsongen..
Eller ja, för mig i alla fall. Missade ju riktiga första ;)

Tillbaks i skolan och det känns bra.
Ny kurs då jag missade för mycket av den andra som Inte går att ta igen. Men har ändå planer på att läsa upp några kurser på sidan av nästa år.
Men nu satsar vi 100%!

Och på måndag 10.30 Ska jag äntligen få träffa en läkare igen. Håller verkligen alla tummar & tår att dom Ska starta en utredning på min höften. Är så less på att ha konstant ont nu.

Nä nu ska jag mysa ner mig i soffan med en chai latte, den bästa på skype & filmen "En sång om Martin" för att svara på frågor samt introducera mig själv i kursen "Vård och Omsorg vid Demens"

Ha en underbar mys kväll & helg nu alla <3

Louise xx

Mina vänner betyder allt.

När det går dåligt för dom, så lägger man saker åt sidan och lyssnar och finns.
När det går bra för dom, så lyser man tillsammans. Och så vidare.

Jag vet exakt vilka som är mina vänner.
Vart dom finns och när.

Vi kanske inte alltid ses,
vi kanske inte alltid pratar.
Men vi finns där, ibland till och med det tysta.

Jag kommer alltid finnas där,
oavsett vart i världen jag bor.
För ni är dom som gjort mig till den jag är idag,
både på gott och ont.

Och det älskar jag er verkligen för <3

Läkartid på tisdag..
Det känns dock förjävla långt tid, frågan är om man orkar dit eller om man får kasta in handduken och åka upp tidigare?

Absolut inga tabletter hjälper & Det har spridit sig till ryggen och längre ner i benet.

Allt jag vill just nu, är att få en enda smärtfri dag/natt.. i alla fall natt så jag får sova. Bara en enda, så energin och orken kommer tillbaka.

Jag önskar verkligen att jag hade den bästas famn att krypa upp i. Den enda famnen som kan få mig att glömma för en stund.. Hjärtat längtar efter dig..

Hur som haver, nu ska jag inta ryggläge och fortsätta med mitt Supernatural maraton.

Sov gott. Dröm sött.

Louise xx