Det har nu gått ett tag.
I början trodde jag att det bara var tillfälligt.
Att någonting under dagen var orsaken.
Att det kanske var längtan hem.y
Men nu är jag inte så säker längre.

Det kommer mer eller mindre varje kväll/natt. Ibland under dagen med. Ingen utlösande faktor jag kan sätta fingret på. Det varar längre och längre. Sömnen försvinner. Ibland vaknar jag även upp med den.

Min sömn är rubbad.
Jag sover knappt.
När jag sover så vaknar jag snart igen.

Jag minns senaste omgången så väl.
Den varade i flera år.
Jag var så lättad när den var över.

Jag orkar inte en till omgång.
Ny läkare. Min bakgrund som måste upp på nytt. Att ännu en gång försöka hitta nålen i höstacken. Riva upp allt igen, bara för att på nytt försöka arbeta bort det.

Mitt liv fungerade när jag åt medicinen mot detta. Den jag kunde ta när det sakta kom smygande. Med klor och tänder i högsta hugg. Då kunde jag mota bort den samtidigt som den tog ner mig och lät mig sova en stund.

Min fiende nummer ett är tillbaka.
Hej Ångest, varför gör du det här mot mig
Hur länge planerar du på att stanna den här gången?

xoxo Louise